Byns odlingsmarker ligger i en svag sluttning ned mot Bobacksån, som delar byn i en östlig och en västlig del. Bobacken fanns redan på medeltiden och på 1500-talet bestod byn av sju bönder med hushåll. År 1820, när ”karaktärsbyggnaden” uppfördes fanns det 14 bönder i byn. Samtidigt med manbyggnaden, även kallad Thurdinska gården, uppfördes också dess ladugård. Det är en s.k. högladugård med valmat tak som står intill vägen som leder över ån till byns västra sida.

Bostadshuset ligger på byns högsta och mest tilltalande läge. Rundlogen som ligger i sluttningen ned mot ån, uppfördes enligt nockåsens inhuggna inskription år 1838. Bagarstubyggnaden norr om bostadshuset har en bakugn från 1842, men i övrigt bedöms dess väggar och snickerier samt hela östra delen med vedbod vara cirka 1920-tal. Med de tre ladorna på de närliggande åkrarna, ett äldre och ett nyare garage finns idag 11 byggnader på fastigheten Bobacken 7:3. Trots att några byggnader rivits eller försvunnit bildar de kvarvarande byggnaderna ett traditionellt fyrsidigt gårdsrum med bostadshuset som fondbyggnad.

Gården var på 1820-talet i statlig ägo och antas vara uppförd som länsmansbostad. Den som lät bygga på av övervåningen var Cofferdie sjökapten Carl Olof Thurdin. Kapten Thurdin skall ha omkommit på havet i 40-årsåldern och ligger begravd vid Bygdeå kyrka. Hans änka skall själv med hjälp av ett stort antal tjänstefolk ha drivit gårdens jordbruk.

Som byggnadsmiljö har kaptensbostället i Bobacken en välbevarad tidsprägel från 1800-talets förra hälft. Utvändigt, på bostadshus, ladugård och rundloge är det är empirtidens estetik och byggande som representeras. I själva ”Caraktärsbyggningens” interiör finns framförallt empirstil men också inslag av nyrokoko. Till det som utmärker kaptensbostället, och de tvåvåniga empirgårdarna som slog igenom efter 1800, hör den närmast symmetriska och stenimiterande fasaden, de sexdelade fönstren, sadeltaket med valmade gavlar och att huset placerades i ett krönläge med flyglar.

Typiska fasaddetaljer är det klassiserande dörröverstycket med tympanonfält, den breda profilerade takfoten och de neddragna fönsteromfattningarna.
Till gårdsbildens mer karaktärsskapande inslag hör ett rödmålat trästaket med snedställda spjälor och grindar från tidigt 1900-tal och en bred kallmurad stengärdsgård.
En trädkrans av rönnar, två syrénbersåer och rester efter ett stort antal vinbärs- och krusbärsbuskar finns innanför stenmuren. Strax utanför muren har byns äldsta väg gått, men på 1950-talet drogs vägen lite längre österut.

Bostadshuset har en s.k. salsplanlösning, med rum i fil och med de största och mest påkostade rummen i husets mitt. Klassiserande snickerier med låga bröstpaneler och snidade dörromfattningar finns i de flesta rummen. I förstugan finns stora handhyvlad väggskåp med speglar. Bevarade blocktryckta nyrokokotapeter på gles juteväv finns i några rum, alla rum utom tre som blivit ombyggda under 1900-talet har 1800-talstapeter på väv.

 

Tre vita kakelugnar i senempire finns kvar. Två är särskilt påkostade med figurer i porslin. Krönen är stämplade Hoffman & Björkman Stockholm och kaklen, Björkman, Stockholm. Enligt Brandförsäkringshandlingarna ska totalt sex kakelugnar ha funnits. Brandförsäkringen från 1850 berättar också att två av rummen var tapetserade med s k franska tapeter. I övre salen finns en av dessa kvar, den är en så kallade titthålstapet med rokokomönster i greisaille. Påverkan från herrgårdskulturen är tydlig. Det finns dekorativt måleri i fyra av rummen. Dörrarna på övre plan är fritt träådrade, golvet i övre salen är schablonmålat med rundlar, ett kammargolv är marmorerat i rutor och i ett av köken fin björkådring från sekelskiftet 1900.