Slumrande skönhet
Den utvändiga träpanelen, som ska efterlikna en stenfasad, de sexdelade fönstren och sadeltaket med de valmade gavlarna är utmärkande för tiden efter sekelskiftet 1800. Typiska fasaddetaljer är det klassiserande dörröverstycket med tympanonfält, den breda profilerade takfoten och de neddragna fönsteromfattningarna. Kaptensboställets placering, på en höjd med inramande flygelbyggnader, hör också till periodens manér.
När vi stiger in möts vi av luftiga rum med äldre snickerier, tapeter och kakelugnar. Ljuset från de stora fönstren faller vackert på de breda golvtiljorna, som dekorerats med målade mönster i två av de tio rummen. Kanske blev sjökaptenen inredningsinspirerad under sina resor? Salens franska tapeter med tittskåpsmönster importerades på 1840-talet.
Det syns och känns att kaptensbostället har en lång historia; många är de fötter som nött golven och gett huset liv. Visst, skönheten är något bedagad, men ändå förvånansvärt väl bevarad. I den "konserverade" miljön finns gott om åskådliga exempel på olika hantverkstekniker, detaljer samt blocktryckta och tidigt maskintryckta tapeter.
Kuloledningar, linoleummattor och perstorpsplattor ger en glimt av modernare tider i huset, där några av rummen var bebodda ända in på 1990-talet.
Med gårdstun, trädgård, bagarstuga, högladugård, rundloge och lador utgör Thurdinska gården, eller Bobacken 7:3 som fastigheten nu betecknas, en pärla med kulturvärden och spännande framtidsmöjligheter.