1 del 100 % trätjära. Den måste gå att blanda med terpentin eller lacknafta.
1 del linolja, kokt eller rå
1 del terpentin eller lacknafta
Blanda tjära och olja ordentligt innan terpentinet tillsätts. Ytan som ska strykas ska vara torr och ordentligt rengjord och som med all målning är grundarbetet det viktigaste för att slutresultatet ska bli bra. Blandningen påförs med en pensel eller plafondpensel. Roslagsmahogny är tunnflytande och har en laserande effekt och tränger ner djupt i träet vilket ger en vattenavvisande yta. Traditionellt har blandningen använts till ytor som varit utsatta för väder och vind, som bryggor, sjöbodar, båthus och båtar. Ytan kan i solsken bli dammtorr på ett dygn men tar längre tid att torka på djupet. Det är klokt att vara försiktig om ytan ska beträdas innan den torkat helt, då detta påverkar det slutgiltiga resultatet. Generellt torkar ytan på 3-4 veckor. En liter roslagsmahogny räcker till ca 6-12 kvm, beroende på om underlaget är hyvlat eller ohyvlat.
Med detta recept blir kulören brunsvart som ger ett mjukare intryck än helsvart. Om man trots det vill ha ett helt svart utförande kan man bryta med kimrök. Det går att bryta med andra pigment, men det är ovanligt. Värt att tänka på om blandningen ska brytas med annat pigment är, att vissa pigment "dör" i roslagsmahogny.
50 l vatten
2 kg järnvitriol
2,5-3 kg finmalet rågmjöl (eller vetemjöl)
8 kg rödfärgspigment (Falu Ljus)
300 gr natriumtetraborat (konserveringsmedel)
Vattnet kokas upp. Järnvitriolen tillsättes och får smälta i ca 15 minuter under omrörning. Mjölet rörs upp i en mindre mängd av vattnet och tillsättes under omrörning. Låt sjuda i ca 1 timme tills mjölet har smält. Tillsätt rödfärgspigmentet under omrörning. Låt sjuda ca 30 minuter. Tillsätt konserveringsmedel om färgen ska lagras en längre tid.
Skansens rödfärg innehåller ingen linolja. Slamfärg får innehålla högst 8% linolja. Om du vill tillsätta linolja måste du även tillsätta såpa.
Linoljekitt
500 gr
100 gr rå kallpressad linolja
400 gr finpulveriserad krita
Blanda olja och krita tills allt löst sig. Låt blandningen vila över natten i en plastpåse. Dagen efter blandas mer krita i degen tills den får en konsistens som liknar vetebrödsdeg (se bild). Degen måste knådas ordentligt så att alla kritklumpar löses upp. Den får inte vara grynig. Undvik att applicera kittet under varma sommardagar, då oljan i kittet blir varmt och gör kittet kladdigt och svårt att jobba med. En gammal bordskniv av fjäderstål blir en bra kittkniv efter att toppen slipats av i en ca: 30 gradig vinkel.
Patinering av trä
Behandling av träytor med järnvitriol är en kosmetisk behandling som inte är traditionell. Träet kommer att gråna naturligt om det inte behandlas även om det tar ett par år. Beroende på byggnadens väderläge, klimatzon i Sverige och luftens fuktighet kan en behandling med järnvitriol få varierande kulörresultat som inte alltid är önskade. Järnvitriol skyddar inte heller mot UV-strålning som bryter ner träets eget bindemedel. Fasadens panel måste vara av en grov dimension, då järnvitriollösningen påskyndar träytans åldrande och erosion. Därför bör man heller inte använda spikpistol eftersom spikskallarna kan tränga in i materialet. Bilden visar en timmerlagning som har patinerats med järnvitriol. Notera kulörskillnaden.
1 kg järnvitriol
1 påse silverbets
10 l varmt vatten
Ingredienserna löses i vattnet. Järnvitriolen ger en grå-grön nyans och silverbetsen ger lyster. Lösningen, som nästan är färglös, påföres med pensel. En kemisk reaktion med underlaget ger därefter en färgförändring mot mörkare eller silvriga nyanser. Den slutliga färgen kommer att bero på klimatet, träet och på ytans grovhet.
Järnvitriol ger missfärgning på stenfot och plåttak. Om det regnar på omonterade, liggande brädor som strukits med järnvitriol kan de bli flammiga.
Järnvitriol i kalkfärg
Järnvitriol har traditionellt även använts för målning av kalkputs. Då blandas 10-20% järnvitriol i kalkmjölken och får genom en kemisk reaktion en ockragul eller roströd färgton.
Järnvitriol ingår även som konserverande ingrediens i röd slamfärg. Vid tillverkning av ljusa kulörer av slamfärg, där man inte vill ha en dragning åt gult eller rött, används zinkvitriol istället.
Järnvitriol kan verka irriterande på huden och är giftig i större mängder.
Källor:
Skansen byggnadsvård, Byggandets ord, Gunnar Dravinieks, Stockholm 1988. Så renoveras torp och gårdar, Ove Hidemark m fl, Västerås 1995. Kretslopp 1/03; Ekobyggspecial. Kjellins Varulexikon, Stockholm 1927.
Kalkvatten
20 kg våtsläckt kalkpasta till 100 l vatten
Rör upp kalkpastan och låt sjunka till botten. Efter ett dygn har kalkvatten bildats ovanför bottensatsen. Samma kalkpasta kan användas flera gånger om mer vatten tillsätts.
Kalkmjölk
20 kg våtsläckt kalkpasta till 120 l vatten
Rör om kraftigt före och under användning. Använd gärna en borrmaskin med visp.
För att pigmentera kalkmjölken, måste kalkäkta pigment användas, alltså ockror, jordpigment. En kalkmjöklsblandning på 15 vol% släkt kalk, kan pigmenteras med max 5 vol% torrpigment. Tänk på att alltid tillreda tillräckligt stora mängder av pigmenterad kalkmjölk så att det räcker till den yta som ska strykas. Det blir inte samma nyans vid nästa blandning.
Putsen grundas med kalkvatten för att göra underlaget jämt sugande. Därefter stryks den pigmenterade kalkmjölken. Ytan ska målas utan avbrott. Om uppehåll sker så uppstår tydliga markeringar där avbrottet är gjort. Rör ofta om i färgen. Använd en plafondpensel och rundstryk eller krysstryk. För att färgen ska täcka måste ytan strykas mellan 3-5 gånger. Avsluta kalkavfärgningen med att fixera ytan med en kalkvattenstrykning. För att påskynda karbonatiseringen kan ytan duschas med kolsyrat vatten.
Ett tips från målaren är att öka koncentrationen på kalkmjölken efter varje strykning. En tumregel är att man skall kunna se tumnageln om man doppar den i färgpytsen vid första strykningen och kommande strykningar skall man se allt mindre av nageln.
Utomhus kan kalkfärg styrkas från våren till sensommaren men aldrig i direkt solljus eller när risk för frost föreligger. Skydda fönsterglas som etsas av kalk. Kalkfärg har god vidhäftning på kalkputs, men fäster dåligt på underlag av cement och gips.